Addis bilder - Foto & Vardag

Hej alla! Tänkte berätta lite om min dag nu om ingen har något emot det. I morse åkte jag till skolan hämta mina skolböcker.. Sen åkte jag iväg till Operan för repetition, kul! :) var där till halv 3. Sen gick jag och köpte presenter till mamma för hon har fyllt år! Jaha, det var min dag (snacka om dåligt inlägg) Har gjort lite matte på eftermiddagen och snart ska jag titta på Desperate Houswives (mys!) Ha en fortsatt trevlig kväll :) Ps. Ifall det är någon som vet hur man lägger upp bilder på sin blogg från en iPhone får den gärna lämna en kommentar om hur man gör! :Puss

---

Julia: Nice! :) Var i Schweiz är du?

Glad posk allihopa!! Ar i Italien jusst nu ifall ni undrar :)

Hej, ok blogga ar inte soo trakigt..
Hoppas nu att min design funkar! (Eller den som jag ladade ner rattare sagt..)

Kramisar Addi

Det ar sant, inge kul ar det heller..

Hej alla fem som läst min blogg idag..! Just nu är Jag i Schweiz och hälsar po min pappa♥ Idag köpte jag denna eftertraktande longklänning fron H&M och ett par solbrillor, asnöjd :D Men där emot var jag hos frissören och klippte topparna, eller rättare sagt klippte hon typ 4 cm!!!!!! >( Aja.. jag ser väll helt ok ut :P Ville bara skriva det.

Ska jag göra världens bästa design.. Nice va?

Hej alla! Äntligen är det påsklov!!! :D Haft mkt i skolan så det är drf jag inte bloggat så mkt, sorry! Men i tisdags var jag och mamma och shoppa lite. Så här kommer några bilder på det.

---

Detta är mitt hundrade inlägg och jag hoppas jag lär skriva några hundra till! ;) <3

Hej de få som läser min blogg! (Hahah idag har jag haft 23 unika besökare så..)

..för att jag inte skrivit sen i onsdags.. Hej föresten :P Idag gick jag och mamma en promenad runt djurgården. Sen gick vi hem och sen ut igen på stan! Tyvärr kom inget nytt hem.. ;(

Hej! Idag hade jag flickkör, skola. typ slöjd och jympa, kul.. och juste vi hade jue matteprov idag :O de gick väll bra..tror jag ;(

Jag vet. AWESOME RUBRIK HUH???!!! Hej på er föresten! :) Idag hade jag skola, sen gick jag hem och plugga inför provräkningen imorrn, gaah!! Hursomhelst, idag på bilden skulle vi måla påskägg haha! Blev fnöjd med mitt faktisk. Nästa måndag så ska jag fotta Cajsa igen, tjuhuu! :D Tänker inte säga mer, eller ok. Vi ska vara i Tegnérlunden iaf.. ;) Snart ska jag äta, dusha och öva cello! Puss på er :love:

Sleep tight. xx/Addi

Bakom kameran: Addi Bjäringer (jag)

Hej på er :) Idag är jag 7kt trött!! Kanske för att jag sov ca 3 h inatt...? Haha det var fåglar som kvitttrade utamför mitt fönster från 01.00-04.30 -.- så typ hela den tiden låg jag vaken..

Så nu säger jag: GOD NATT!

Tröja från Zara 149 svenska riksdaler

Hej på er..! :)

---

Ring från acezorize (stavning?) i London 12 pund

Jag sprang genom korridorerna på Sofia Hemmet. Solen sipprade genom gardinerna. Det var vår, snart sommar faktiskt. De flesta gick runt i parken och åt mjukglass, men jag hade efter nästan varje skoldag rusat raka vägen hit. Här ligger min mormor i ett av rummen, hon har cancer. Och hon ligger och väntar på att få opereras.

Den här dagen är jag sen, jag hade lovat att komma klockan tre. Nu var klockan snart fyra, tänk om något hade hänt. Tänk om hon är jätteorolig.

Men när jag kommer in i rummet ligger mormor i sittande ställning, och läser en bok precis som vanligt. Ingenting ovanligt har hänt. Mormor ser blek ut, hon har vitt hår som står ut åt alla håll, den där gröna koftan som hon haft ända sen jag var liten har hon på sig.

-   Hej Luna! säger mormor. Luna, det är jag.

-   Hej mormor. svarar jag och försöker le så gott det går.

Hon frågar mig om hur det är skolan, och hemma. Hur mamma mår och hur morfar mår.

-   Morfar har väll lite svårt med matlagningen. säger jag.

-   Men hur mår du?

Mormor svarar att allt är jättebra. Det tror jag inte på.. Hon flämtar då och då för att hon har så ont.

Hon pratar på om sina böcker hon läser, och att jag borde läsa lite oftare. När klockan är halv sex säger en sjuksköterska att Antonia måste vila och att jag måste gå hem. Antonia, det är min cancersjuka mormor.

 

Telefonen ringer, displayen visar att det är mamma. Jag svarar.

-   Hej gumman. säger hon trött. Hur går det hemma?

-   Bara bra. Jag håller på med middagen och sen gör jag läxorna. svarar jag.

Samtalet blir inte längre än så,vi avslutar med varsitt ”hejdå” sen lägger jag på. Grönsakerna jag höll på att steka lägger jag tillbaka i frysen. Jag orkar inte. Jag går och lägger mig.

 

Klockan är halv åtta när jag vaknar. Jag hinner bara klä på mig innan jag måste skynda mig till skolan.

I skolan har jag ingen, eller jo. Anna har jag. Anna är  lång och smal, ganska brunbränd och har kort tulpan-hår. Tulpan-hår är en lila nyans, en gång skull Anna färga håret mörkbrunt. Men hon råkade köpa fel hårfärg utan att märka det men hon beslöt sig för att behålla den färgen.

- Vadårå?! Är det inte jättesnyggt säger hon med en viss ironi i rösten.

Dagen går.  Vi hinner ha matte, svenska och SO innan lunchen. Efter lunchen har vi kemi, sen är skoldagen slut.    När jag sitter på fyrans buss mot Sofia Hemmet tittar jag ut genom fönstret, först hoppar jag till. Men sen ser jag, en fågel tittar rakt på mig. Men det är inte vilken fågel som helst, den är liten, sällsynt och snabb.

Det är en kolibri. Jag hinner inte ens märka att jag missat min hållplats förens fågeln är försvunnen, så jag får gå från Musikhögskolan vilket tar tio minuter extra. Men det gör mig ingenting. När jag är framme går jag igenom glasdörrarna och går vant genom korridoren. Jag hör någon ropa efter mig,                                                                                  Hej Luna! det är sjuksköterskan Magdalena.

- Är du här för att besöka Antonia^? frågar hon.

Jag svarar ja.

- Åh, Antonia påbörjade första operationen i morse, visste du inte det? frågar hon fågelaktigt samtidigt som hon ler.

Jag vet inte hur jag ska reagera, ska jag gråta? Ska jag skratta? Ska jag skrika?

- VARFÖR RINGDE NI MIG INTE?! Skriker jag till Magdalena.

-  Ja.. det var inte meningen att du skulle..

- HUR TÄNKER NI  IGENTLIGEN?! DU STÅR HÄR OCH SÄGER ATT HON HAR OPERERATS SEN I MORSE, TÄNK OM HON DÖR?! Nu riktades alla ögon i korridoren på oss. Men Magdalena fortsätter:

- Luna, nu tycker jag att vi tar och lugnar ner oss lite..

- Hur stor risk är det att hon dör? säger jag argt och förtvivlat.

- Luna, jag föreslår att du går hem så ringer vi dig när vi vet mera.

- Jag ställde dig en fråga Magdalena, kan du svara på den, tack?

- Ok.. Ungefär 75% av alla som genomgår en sån här  operationen dör. Sa hon

Nu kunde jag varken se eller tänka klart. Den enda tanke som slog mig var:

Jag måste ta mig härifrån.

Jag flyr ut samma väg som jag kom in från, sen springer jag rakt ut i gatan. Bilarna tutar villt och jag håller nästan på att bli påkörd på stora Valhallavägen där jag står.

Jag ser mig omkring. Dom glada människorna går i solen och äter mjuk-glass  precis som alla andra gör i mitten av maj. Jag vet inte ifall dom är glada  på riktigt, men dom ser glada ut i alla fall. Jag går på Stockholms gator. Jag vet inte varför, men det känns bra. Några timmar senare ringer telefonen. Ännu en gång är det mamma som vill något, jag svarar.

-       Hallå?

-       Hej gumman, var är du någonstans?

-       Var tror du? Frågar jag surt

-       Hos mormor antar jag? Säger hon frågande.

-       Visste du?

-       Det klart jag visste att hon skulle opereras! Annars skulle hon aldrig fått göra det.

Ännu en gång står det still i huvet. Har alla vetat om det? Alla utom jag alltså? Det är helt sjukt. Att ingen tänkt på att jag kanske också ville vara medveten om vad som händer. Jag är så arg på mamma att jag lägger på och slänger telefonen i backen. Den går sönder i tre delar, jag låter den ligga kvar där. För jag faller. Allting är bara så himla jobbigt tänker jag, samtidigt som tårarna rinner ner för mina kinder. Jag kryper ihop till en boll på den hårda asfalten, jag vill bara försvinna.

Men bara efter några minuter känns det som att blodet börjar cirkulera i kroppen igen och jag börjar ta igen krafterna. Tänk, om det är 75% risk att Antonia dör är det samtidigt 25% säkert att hon kommer överleva! Jag reser mig lite för hastigt upp i min iver på att komma till tillbaks till Sofia Hemmet. Jag springer upp för Odengatan, förbi Tekniska Högskolan och Stadion. Efter några kvarter ser jag den stora tegelbyggnaden bakom träden.

Två minuter senare har jag passerat en hel rad rum och korridorer och är framme vid mormors rum. Men mormor är inte där, och sängen är bäddad. Det ser ut som om att mormor aldrig ens varit där. Krya-på-dig-korten som stod på bordet är undanplockade, liljekonvaljerna och vasen dom stod i finns inte heller där. Det är som om hon aldrig funnits.

Men på den bäddade sängen ligger ett brev, det står Luna Viola Clareaus på det. Brevet var till mig. Med darriga händer och ett hjärta i halsgropen öppnar jag försiktigt brevet, och börjar läsa:

 

2 april 2011

 

Kära Luna,

I det här brevet vill jag säga tack. Tack för de långa eftermiddagarna i rum 118. Tack för att du lyssnat på mig när ingen annat har velat eller orkat.

Tack för att du är och har varit det bästa barnbarn man kan någonsin tänka sig eller få!

Mer vill jag inte läsa. Jag får svårt att andas. Hon är borta. Innan allt blir mörkt ser jag en skymt av kolibrin borta vid fönstret.

 

När jag vaknar ligger jag i min säng, hemma på Roslagsgatan.. Det svider i ögonen, och det känns som om det vore svullna. Jag reser mig långsamt upp ur sängen och går ut till köket. Brevet ligger på köksbordet. Jag öppnar det och läser hela den här gången

 

2 april 2011

 

Kära Luna,

I det här brevet vill jag säga tack. Tack för de långa eftermiddagarna i rum 118. Tack för att du lyssnat på mig när ingen annat har velat eller orkat.

Tack för att du är och har varit det bästa barnbarn man kan någonsin tänka sig eller få! Var duktig i skolan, ta hand om mamma och morfar och glöm inte att vara en god person!

Var modig och var stark! Men tänk på att det finns många faror i livet. Jag vet att du kommer klara dig och allt annat. Men jag vill ändå påminna dig om det en sista gång.

En sista sak, ifall du undrar eller är orolig över något kommer kolibrin alltid  vaka över dig.

Kram mormor Antonia

 

Och med ens hörde jag ett surr borta från fönstret. Och där var den. Den vackra kolibrin.

Nu är jag inne på min fjärde kopp te idag. Jag älskar te verkligen!!! Så sjukt gott och..varmt och mysigt ♥

IMG_0247.JPG om inte det finns någon bild så undrar jag om hungerspelen av Suzanne Collins är bra, jag vet att ingen kommer göra det men ändå, snäälla komentera om den är bra/dålig haha!